livetiverklighet

..you must think of the consequences.

Jahapp, då var vi där igen.
Inte särskilt mkt uppdaterat på ett tag.
Men det blir lätt så när huvudet är fyllt utav tankar som inte bör skrivas ner på en blogg.
Så nu passade jag på att rulla in ett inlägg medan jag väntar på ett avsnitt av Grey's.
Så underbart bra, det är min nya crush.

Så nu vet ni att jag lever iaf.

Puss&kläm

Nu är jag sådär fruktansvärt dålig på att uppdatera igen.
Fy skäms.

Men nu tycker man ju att jag borde ha lite tid, med tanke på att en annan har gått och blivit arbetslös.
Iaf den här veckan, för jag börjar nämligen jobba på måndag igen.
Så för en veckas ledighet och för att få bort den här karensveckan så måste jag skriva in mej på arbetsförmedligen.
Och vilket jävla krångel sen då.
Så imorn ska fröken upp med tuppen för att gå på ett två timmars långt informationsmöte ang. hur man söker jobb osv. Det känns ju verkligen som något man vill lägga ner energi på. Vill ju bara skrika rakt ut: -JAG HAR REDAN ETT JOBB, MÅSTE BARA VARA BEREDD UTIFALL JAG MÅSTE STÄPLA NGT I VIINTER. OCH HÖR SEN!!!
Men näerå, inte förstår dom på arbetsförmedlingen ngt.

Som tur är har man ju lite annat att pyssla med om dagarna.

Men nu blir mys med mitt älskade hjärta, som är hemma.
Vilket jag är överlycklig över.


Over änd out!!

Jag orkar inte det här. Finns inte en chans.

Jag har varken varit sur eller något som ska få dej att bete dig såhär, fattar du inte hur illa du gör mej?!
Jag hatar att du är såhär.


Du sa tidigt till mej att om man brusar upp över något så är det för att man är skyldig. Så var det jämt. Och jag försökte säga motsatsen, men du vägrade lyssna.
Hur ska jag nu tolka det här då?

Jag vet inte om jag pallar nå mer. Vet inte om jag tycker att det är värt det.
För även om jag ofta bryr mig om småsaker.
Så vill jag verkligen inte ha det såhär. Många ggr förtjänar man hårda ord.
Men den här gången har det gått för långt. En människa pallar inte hur mkt som helst.
Och speciellt inte jag som är känslig.

Lögner och undanhålla sanning, det är det värsta i mina ögon.
Det är absolut det värsta sveket.
Och det som gör ondast, är att jag så benhårt trott på dej.
Och likaså trott på fullaste allvar att du hade rätt.

Men nu grämjer jag mig själv mest, att jag är så jävla blåögd.
Tror alltid det bästa om människan i sig själv. Men att jag inte lär mig nån gång.
Att man alltid ska plåga sig själv så det gör så äckligt ont i  hjärtat!

Tillåter fan mig att tycka synd om mej själv nu.

</3

Skrutten for iväg på jobb.
Kände mig så otroligt ensam, har haft en riktig deppdag idag.
Känt mej nere och surig, av ingen orsak alls. hm..

– En bild på mig själv för ett år sen.

Ännu en dag har passerat, nästintill omärkbart.
Inget speciellt har hänt, inget alls faktiskt. Knegat på i mina åtta timmar, sen hem.
Blev en onyttig pizza till middag och ingen promenad. Känns faktiskt inte allför okej. Dålig stil och SKÄRPNING. Det försvinner inga kilon på att bara sitta på röven!!

Däremot har jag fått lite nytta gjort här hemma, kört två tvättar.
Plockat ordning på disken, städat garderoberna.
Och nu sitter jag och tar itu med räkningar och vårat mount everest med alla papper som vi fått med posten till våra två olika adresser.
Fyyyy fan vad tråkigt det är. Tänk att vara kontorist. URSCH!!

Nä nu lite nytta igen innan jag bokstavligt talat ramlar i sängen. 
Nämligen skittrött, fast vi la oss åtta igår. Märkligt.


Hörs!

Jomen visst, eftersom jag ändå inte har nå bättre för mej en lördagskväll som dennna så kan jag ju faktiskt passa på att uppdatera lite om vad som har hänt de senaste månaderna.

För att börja med nå väsentligt,

Den 1 september tog jag och Martin vårt pick&pack och flyttade till Sveg.
Ja just det, Sveg. Och varför då kan man ju undra?!
Dels för att jag trivs så rackarns bra här, litet ställe och trevliga människor. Tror att det passar mig bäst. Sen så är ju Martin härifrån, så vi har ju alla våra "gamla" vänner här.
Och jag drog en chansing en dag och ringde till en målarfirma häruppe och frågade utifall dom behövde nå folk. Vilket dom kanske skulle kunna behöva. 
Två månader senare, sitter jag här i vår lägenhet och har precis jobbat klart min 3e vecka på Vidars Måleri.
Trivs som fisken i vattnet, gubbarna är snälla och trevliga.

Och nu i veckan fick vi äntligen igång internet så nu kanske man kan bli lite bättre på attt uppdatera bloggen lite.

För övrigt händer det inte så mkt i mitt liv just nu.
Det rullar på i sin vanliga värdelösa takt, nån gång ibland händer det ngt. Och då är det oftast något negativt.


Jag saknar lite folk därhemma faktiskt.
Agneta, fast iofs så han jag inte träffa henne nästan nånting innan jag flyttade heller så jag märker väl egentligen ingen skillnad.
Och mamma & pappa var faktiskt här i helgen som var, vi var ut och åt och myste på hela kvällen med goda drinkar, blev lite lagomt berusade och njöt av varandas sällskap. Precis som en fredagskväll ska vara.

Men Rebecca & Douglas är nog dom som man känner att man vill träffa lite oftare, han växer ju så det knakar och jag irriterar mej över att inte kunna följa hans utveckling, det händer ju så mkt med honom nu.
Men det får jag ta igen när jag väl är hemma. 

Det mest spännande som händer framöver är väl att Martin fyller år om en vecka. Hela 24 år, gammgubben min.
Och där har vi mitt största problem, jag har inte den blekaste aning om vad jag ska köpa. Jag får ta en riktig funderare. Skulle verkligen behövt vare till Sundsvall eller Östersund imorn och hitta på ngt kul.

Annars har jag försökt varit duktigt och börjat gå brorundan, iaf en par gggr i veckan. Har faktistk gett mig själv en riktig klapp på axeln för att jag klev upp med Martin imorse och gick brorundan när han åkte iväg vid 8,30 imorse. Avverkade 5 km sådär pang tjong bara.
Skönt att få kuta av sig sådär innan frukosten.

Nä om man skulle ha avslutat den här skrivbomben på nå bra sätt.
Det är tillräckligt oläsligt som det är.

Hörs hej!

dålig uppdatering här på senaste tiden tycker jag.
men så kan det ju bli. har inte haft något internet sen vi flyttade heller.

Igår var vi på Delsbo cruising, jag, Martin, Micke & Rebecca.
En trevlig kväll, underhållande och några fina bilar att vila ögon och sen även en del örongodis, men det burnades förlite tycker jag.

Det söps för fulla mugga i baksätet men jag och martin höll oss nyktra, så himla skönt att veta att man vaknar pigg. Så man inte slösar bort sin enda lediga dag på hela veckan.
Och dessutom kan man verkligen ha minst lika roligt nykter som full.

jag tänkte skriva ett inlägg om helgen.

Idag kom min kära syster med familj till hudik.

Jag verkligen älskar att få kommentarer.
Meeen, när ni kommenterar får ni gärna skriva namn eller något annat så jag har chansen att identifiera er.

Såå, keep on kommentera !