I don't know why it hurts so much?
Små små ord, elaka ord, kan förstöra ens dag.
Dumma människor som ser man bara hör namnet på, kan förstöra ens dag.
Varför bryr man sig så himla mkt om dom små dåliga sakerna?
Istället för att fokusera på dom stora bra?
Tåls att funderas på.
Redan tisdag.
Veckorna går bara fortare och fortare, det är helt sjukt.
Men nu är det såhär så att jag har bestämt mig för att sluta vara så Svensson. Fy fabian, vad alla klagar på allting hela tiden, inklusive mej själv. Det är för varmt, det är för kallt, för dålig vinter, för mkt snö. För mkt global uppvärmning, dåliga tider på kollektivtrafiken.
Aldrig något som är bra, alltid ngt att klaga på.
Men jag ska försöka ändra på det.
Även om det verkligen är skitsvårt.
Har ni tänkt på hur mkt man klagar egentligen?
Nästan allt, har man en åsikt om. Aldrig nöjd.
Nu ska man inte dra alla över en kam. Men.. dom allra flesta är vanliga "Svensson".
Nu, ska jag fortsätta med min allra vanligaste tidsfördriv.
The OC!
Puss
Att diska disken
Som sagt, det är många tankar som far omkring i mitt huvud. Speciellt såhär på morgonen.
Jag har kommit fram till att man efter 19 år med diskmaskin, inte alls har något problem med att byta till handdisk. MEEN, det gäller ju att göra på rätt sätt, dvs att underlätta för sig själv.
T.ex ta reda på disken på en gång, ist för att låta den stå och dra in allt skit. Eller åtminstonde skölja av den.
Men sen, finns bovarna. Dom där sakerna som nästan är helt omöjlig att diska för hand. Som vispjävlarna och matlådorna. Om det fastnar en massa klegg på en visp, då är det nästintill omöjligt att få ren den för hand, om man inte lägger den i blöt i hundra timmar då först. Och lika så matlådor, allting sätter sig i hörnen. Det gillar vi inte!
Men för övrigt så går det faktiskt bra att diska för hand, det känns som man har mer koll på att allt blir rent. Även om jag är rätt säker på att en diskmaskin klarar den biffen också, hah.
I'm driving too fast, I'm driving too far
Ja, då var det fredag igen.
Vart tar tiden vägen?
Jag började ett tag fundera på om jag var på väg in i någon 20årskris. Meeen, jag har insett att det är lika för alla, vare sig om man är 20, 50, 34 eller 111 så går tiden otroligt fort. Sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna, månaderna, åren bara flyger förbi. Man saknar och man ser framåt. Inget man kan göra ngt åt heller. Det är bara som det är.
Men vad gör det om hundra år då?
Man gör nog bäst att leva i nuet, man vet aldrig vad som händer och man ska aldrig ta ngt för givet.