Dag 14
– En bild på mig själv för ett år sen.
Inte riktigt ett år sen, men mer exakt kunde jag inte komma.
Ser ganska mkt ut som mej själv tycker jag.
Ser ganska mkt ut som mej själv tycker jag.
Dag 13
- Mitt drömbröllop.
Jag vet faktiskt inte vad som skulle kunna vara mitt drömbröllop.
Jag vet inte ens om jag verkligen vill gifta mej.
Men om jag absolut skulle gifta mej, så skulle det inte vara i kyrkan, utan ett sommarbröllop utomhus, gärna vid ngt vatten och inget pråligt, utan dom närmaste och ingen strikt klädsel. Och det skulle definitivt inte vara ngt jag skulle planera ett helt år i förväg. Då hinner man ju lessna och tappa suget innan det ska hända.
Nä, giftemålet får nog vänta bra många år innan det skulle kunna bli aktuellt.
Känns inte lockande alls faktiskt!
Jag vet inte ens om jag verkligen vill gifta mej.
Men om jag absolut skulle gifta mej, så skulle det inte vara i kyrkan, utan ett sommarbröllop utomhus, gärna vid ngt vatten och inget pråligt, utan dom närmaste och ingen strikt klädsel. Och det skulle definitivt inte vara ngt jag skulle planera ett helt år i förväg. Då hinner man ju lessna och tappa suget innan det ska hända.
Nä, giftemålet får nog vänta bra många år innan det skulle kunna bli aktuellt.
Känns inte lockande alls faktiskt!
You're not as brave as you were at the start
Ännu en dag har passerat, nästintill omärkbart.
Inget speciellt har hänt, inget alls faktiskt. Knegat på i mina åtta timmar, sen hem.
Blev en onyttig pizza till middag och ingen promenad. Känns faktiskt inte allför okej. Dålig stil och SKÄRPNING. Det försvinner inga kilon på att bara sitta på röven!!
Däremot har jag fått lite nytta gjort här hemma, kört två tvättar.
Plockat ordning på disken, städat garderoberna.
Och nu sitter jag och tar itu med räkningar och vårat mount everest med alla papper som vi fått med posten till våra två olika adresser.
Fyyyy fan vad tråkigt det är. Tänk att vara kontorist. URSCH!!
Nä nu lite nytta igen innan jag bokstavligt talat ramlar i sängen.
Nämligen skittrött, fast vi la oss åtta igår. Märkligt.
Hörs!
lev idag, du vet aldrig vad som händer imorgon
Livet blir ganska enformigt ändå.
Man vaknar på morgonen, äter frukost, åker på jobbet, jobbar hela dagen, slutar jobbet, åker hem, lagar mat, roar sig med tvn eller något liknande innan det är dags för att sova, så sover man och sen kliver man upp dagen efter för att göra samma sak. Dag ut och dag in.
Vad himla tråkigt det låter.
Glad jag är att jag har ett varierande jobb iaf.
Dagen har inte bjudit på så mkt, varit på två olika ställen och jobbat, alltid kul.
I förra veckan fejsbockade jag upp en bild om att jag tömt ut en 10 liters burk över byxorna (tummen upp)
men idag slog jag nor rekordet: doppade hela hårkalufsen i sidan på hinken så hela håret var som en stor pensel.
Som tur var har man snälla arbetskamrater. Efter vi hade gjort färdigt skjutsade Ola hem mig så jag fick duscha.
Och som tur var lyckades jag få ur färgen.
Tror aldrig jag har duschat så fort i hela mitt liv.
Tjejer kan dom också, trore eller ej!!
Nä nu blir korvstroganoff.
HÖRS!
Vad himla tråkigt det låter.
Glad jag är att jag har ett varierande jobb iaf.
Dagen har inte bjudit på så mkt, varit på två olika ställen och jobbat, alltid kul.
I förra veckan fejsbockade jag upp en bild om att jag tömt ut en 10 liters burk över byxorna (tummen upp)
men idag slog jag nor rekordet: doppade hela hårkalufsen i sidan på hinken så hela håret var som en stor pensel.
Som tur var har man snälla arbetskamrater. Efter vi hade gjort färdigt skjutsade Ola hem mig så jag fick duscha.
Och som tur var lyckades jag få ur färgen.
Tror aldrig jag har duschat så fort i hela mitt liv.
Tjejer kan dom också, trore eller ej!!
Nä nu blir korvstroganoff.
HÖRS!
Dag 12
– En bild på ett ställe jag vart på.
Kan man kalla det här himlen?!
Dag 11
– Någonting jag oroar mig för.
Hoppar över 10an så länge.
Det jag oroar mig mest över, jämt, är om jag inte kommer klara av mitt arbete pga den här jävla skadan. Jag får bara ondare och ondare för varje dag som går.
Inte ett dugg kul. Man känner en klump av oro i magen för vad som kan hända.
Det jag oroar mig mest över, jämt, är om jag inte kommer klara av mitt arbete pga den här jävla skadan. Jag får bara ondare och ondare för varje dag som går.
Inte ett dugg kul. Man känner en klump av oro i magen för vad som kan hända.
Skulle kunna göra vad som helst för att få det ogjort.
it's never to late
Jomen visst, eftersom jag ändå inte har nå bättre för mej en lördagskväll som dennna så kan jag ju faktiskt passa på att uppdatera lite om vad som har hänt de senaste månaderna.
För att börja med nå väsentligt,
Den 1 september tog jag och Martin vårt pick&pack och flyttade till Sveg.
Ja just det, Sveg. Och varför då kan man ju undra?!
Dels för att jag trivs så rackarns bra här, litet ställe och trevliga människor. Tror att det passar mig bäst. Sen så är ju Martin härifrån, så vi har ju alla våra "gamla" vänner här.
Och jag drog en chansing en dag och ringde till en målarfirma häruppe och frågade utifall dom behövde nå folk. Vilket dom kanske skulle kunna behöva.
Två månader senare, sitter jag här i vår lägenhet och har precis jobbat klart min 3e vecka på Vidars Måleri.
Trivs som fisken i vattnet, gubbarna är snälla och trevliga.
Och nu i veckan fick vi äntligen igång internet så nu kanske man kan bli lite bättre på attt uppdatera bloggen lite.
För övrigt händer det inte så mkt i mitt liv just nu.
Det rullar på i sin vanliga värdelösa takt, nån gång ibland händer det ngt. Och då är det oftast något negativt.
Jag saknar lite folk därhemma faktiskt.
Agneta, fast iofs så han jag inte träffa henne nästan nånting innan jag flyttade heller så jag märker väl egentligen ingen skillnad.
Och mamma & pappa var faktiskt här i helgen som var, vi var ut och åt och myste på hela kvällen med goda drinkar, blev lite lagomt berusade och njöt av varandas sällskap. Precis som en fredagskväll ska vara.
Men Rebecca & Douglas är nog dom som man känner att man vill träffa lite oftare, han växer ju så det knakar och jag irriterar mej över att inte kunna följa hans utveckling, det händer ju så mkt med honom nu.
Men det får jag ta igen när jag väl är hemma.
Det mest spännande som händer framöver är väl att Martin fyller år om en vecka. Hela 24 år, gammgubben min.
Och där har vi mitt största problem, jag har inte den blekaste aning om vad jag ska köpa. Jag får ta en riktig funderare. Skulle verkligen behövt vare till Sundsvall eller Östersund imorn och hitta på ngt kul.
Annars har jag försökt varit duktigt och börjat gå brorundan, iaf en par gggr i veckan. Har faktistk gett mig själv en riktig klapp på axeln för att jag klev upp med Martin imorse och gick brorundan när han åkte iväg vid 8,30 imorse. Avverkade 5 km sådär pang tjong bara.
Skönt att få kuta av sig sådär innan frukosten.
Nä om man skulle ha avslutat den här skrivbomben på nå bra sätt.
Det är tillräckligt oläsligt som det är.
Hörs hej!
För att börja med nå väsentligt,
Den 1 september tog jag och Martin vårt pick&pack och flyttade till Sveg.
Ja just det, Sveg. Och varför då kan man ju undra?!
Dels för att jag trivs så rackarns bra här, litet ställe och trevliga människor. Tror att det passar mig bäst. Sen så är ju Martin härifrån, så vi har ju alla våra "gamla" vänner här.
Och jag drog en chansing en dag och ringde till en målarfirma häruppe och frågade utifall dom behövde nå folk. Vilket dom kanske skulle kunna behöva.
Två månader senare, sitter jag här i vår lägenhet och har precis jobbat klart min 3e vecka på Vidars Måleri.
Trivs som fisken i vattnet, gubbarna är snälla och trevliga.
Och nu i veckan fick vi äntligen igång internet så nu kanske man kan bli lite bättre på attt uppdatera bloggen lite.
För övrigt händer det inte så mkt i mitt liv just nu.
Det rullar på i sin vanliga värdelösa takt, nån gång ibland händer det ngt. Och då är det oftast något negativt.
Jag saknar lite folk därhemma faktiskt.
Agneta, fast iofs så han jag inte träffa henne nästan nånting innan jag flyttade heller så jag märker väl egentligen ingen skillnad.
Och mamma & pappa var faktiskt här i helgen som var, vi var ut och åt och myste på hela kvällen med goda drinkar, blev lite lagomt berusade och njöt av varandas sällskap. Precis som en fredagskväll ska vara.
Men Rebecca & Douglas är nog dom som man känner att man vill träffa lite oftare, han växer ju så det knakar och jag irriterar mej över att inte kunna följa hans utveckling, det händer ju så mkt med honom nu.
Men det får jag ta igen när jag väl är hemma.
Det mest spännande som händer framöver är väl att Martin fyller år om en vecka. Hela 24 år, gammgubben min.
Och där har vi mitt största problem, jag har inte den blekaste aning om vad jag ska köpa. Jag får ta en riktig funderare. Skulle verkligen behövt vare till Sundsvall eller Östersund imorn och hitta på ngt kul.
Annars har jag försökt varit duktigt och börjat gå brorundan, iaf en par gggr i veckan. Har faktistk gett mig själv en riktig klapp på axeln för att jag klev upp med Martin imorse och gick brorundan när han åkte iväg vid 8,30 imorse. Avverkade 5 km sådär pang tjong bara.
Skönt att få kuta av sig sådär innan frukosten.
Nä om man skulle ha avslutat den här skrivbomben på nå bra sätt.
Det är tillräckligt oläsligt som det är.
Hörs hej!
såri...
dålig uppdatering här på senaste tiden tycker jag.
men så kan det ju bli. har inte haft något internet sen vi flyttade heller.
men så kan det ju bli. har inte haft något internet sen vi flyttade heller.
kan inte bli mer än less när man har en sån här fruktansvärt dålig lördag, för att inte tala om helg.
mer värdelöst kan faktiskt inte livet bli, så jävla drygt att ramla ner i dom här mörka jävla hålen.
så jävla jobbigt att hålla en fasad hela tiden, behövs inte mkt för att den ska spricka.
så jävla jobbigt att hålla en fasad hela tiden, behövs inte mkt för att den ska spricka.
usch!
