livetiverklighet

Nu är jag sådär fruktansvärt dålig på att uppdatera igen.
Fy skäms.

Men nu tycker man ju att jag borde ha lite tid, med tanke på att en annan har gått och blivit arbetslös.
Iaf den här veckan, för jag börjar nämligen jobba på måndag igen.
Så för en veckas ledighet och för att få bort den här karensveckan så måste jag skriva in mej på arbetsförmedligen.
Och vilket jävla krångel sen då.
Så imorn ska fröken upp med tuppen för att gå på ett två timmars långt informationsmöte ang. hur man söker jobb osv. Det känns ju verkligen som något man vill lägga ner energi på. Vill ju bara skrika rakt ut: -JAG HAR REDAN ETT JOBB, MÅSTE BARA VARA BEREDD UTIFALL JAG MÅSTE STÄPLA NGT I VIINTER. OCH HÖR SEN!!!
Men näerå, inte förstår dom på arbetsförmedlingen ngt.

Som tur är har man ju lite annat att pyssla med om dagarna.

Men nu blir mys med mitt älskade hjärta, som är hemma.
Vilket jag är överlycklig över.


Over änd out!!

Jag orkar inte det här. Finns inte en chans.

Jag har varken varit sur eller något som ska få dej att bete dig såhär, fattar du inte hur illa du gör mej?!
Jag hatar att du är såhär.


Du sa tidigt till mej att om man brusar upp över något så är det för att man är skyldig. Så var det jämt. Och jag försökte säga motsatsen, men du vägrade lyssna.
Hur ska jag nu tolka det här då?

Jag vet inte om jag pallar nå mer. Vet inte om jag tycker att det är värt det.
För även om jag ofta bryr mig om småsaker.
Så vill jag verkligen inte ha det såhär. Många ggr förtjänar man hårda ord.
Men den här gången har det gått för långt. En människa pallar inte hur mkt som helst.
Och speciellt inte jag som är känslig.

Lögner och undanhålla sanning, det är det värsta i mina ögon.
Det är absolut det värsta sveket.
Och det som gör ondast, är att jag så benhårt trott på dej.
Och likaså trott på fullaste allvar att du hade rätt.

Men nu grämjer jag mig själv mest, att jag är så jävla blåögd.
Tror alltid det bästa om människan i sig själv. Men att jag inte lär mig nån gång.
Att man alltid ska plåga sig själv så det gör så äckligt ont i  hjärtat!

Tillåter fan mig att tycka synd om mej själv nu.

</3

Skrutten for iväg på jobb.
Kände mig så otroligt ensam, har haft en riktig deppdag idag.
Känt mej nere och surig, av ingen orsak alls. hm..