livetiverklighet

Ja, dagen har inte varit annat än kaotisk. Stress hit och stress dit.

Men nu är jag hemma på sofflocket och tycks ha fått ordning på den här dagen.
Imorse började jag med ett besök hos herr sjukgymnast, jomen visst. Gick väl inte alltförbra.
Men vi gick igen lite och jag blev nästan lite ledsen av att gå tillbaka i minnet. Riktigt jobbigt.
Sen hamnade man på jobbet och där var det inte nå bättre. Ulf var sjuk, kjell skulle till doktorn och elin hade fått ett extraknäck på badet i sista sekund.
Såå vad gjorde Mikaela då, jo hon jobbade själv. UNDER lunchrushen! Men jag klarade det också. Duktig tjej.

Sen stressade sig iväg på texas för att fira min älskade kusin som har äran att fylla 20 år idag.
God mat och trevligt sällskap.

Ett bra sätt att spendera fredagskvällen på.

Åh, idag har varit en riktigt funderardag.

Ibland känns det inte riktigt som man har rätten att sakna, fast jag saknar hur mkt som helst.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, eller känna. Det är ju inte direkt så man kan lägga ifrån sig saknaden och bara "glömma" den. Men vad ska man göra då, när saknaden känns förbjuden?!

Och nu är det inte någon gammal flamma eller någon nykärlek jag saknar, utan riktig jävla saknad!
Viktiga människor, som alldeles förtidigt tagits från mitt, eller ja, våra liv. 
Ibland känns allting så värdelöst när man inte får dela det med människor som man tycker om. Ibland känns det som att vissa saker är det inte ens någon idé att dela med någon om man inte just får dela det med just den rätta personen.

Ibland vill jag bara skrika, skrika kom tillbaka.. samtidigt som jag ber, ber för att min önskan ska gå i uppfyllelse!



<3

Har precis insett att jag aldrig i hela mitt liv har lagat egna pannkakor.
Och jag måste faktiskt säga att det är min pappas fel, han har helt enkelt varit för bra för att göra dom så jag har aldrig behövt. Och dom är verkligen bäst. Alla älskar dom (iaf alla som har smakat dom).

Så nu när jag skulle ta mig i kragen och laga pannkaka åt min kära, så inser jag att jag inte har ngt recept, eller inte riktigt vet hur jag ska göra. Äh, så svårt kan det ju inte vara.

Så nu mina nära och kära ska jag fixa oss lite pannkaka.
Hur det går? Den som lever får se!

Ännu en dag har passerat.
Och mikaela har roat sig med att jobba, as usual!
Men dagen har gått ganska smärtfritt förbi. Även om jag inte känner mej helt hundra frisk. Huvudet bankar, febern bränner, halsen kliar och snoret rinner och täpper till omvarannat. Men vad gör det om hundra år då?

Dagens svåra fråga är, att göra en grönsaksoppa här hemma eller ta en vända till mor&far och få i sig en bit smörgåstårta.
Om jag hade varit hungrig och sugen på ngt hade allting varit mkt enklare, meeen så är inte fallet.

Känner iaf att jag längtar efter att få krypa ner i soffan med min älskade och bara vara! Kan helt utan konkurrens anses vara det bästa i världen!
Och sen måste jag även tillägga att min älskade svärmor fyller år, synd att vi inte är där och firar med henne idag. Men grattis på dej kära du!

Ja, vem säger..

Det är helt otroligt vad tankarna flyger omkring i mitt huvud. Inte negativa tankar, oftast. Men det är ändå en salig röra därinne.
Usch och fy, jag har insett att jag håller på att bli vuxen, på riktigt.
Den dagen då man inser att allt som "mamma fixat" gör man helt plötsligt själv, helt på egen hand. Utan någons hjälp.
Hur gick det till?
Jobba, tjäna egna pengar och dvs försörja sig själv, betala räkningar, handla föda, boka & avboka och fixa med doktorer, tandläkare, sjukgymnaster, advokater, försäkringskassan och allt vad man kan komma på.
Och nu när jag får allt nerskrivet framför mig känner jag mig ännu mer vuxen. Nä, nu är det bäst att sluta innan jag blir alltför stursk!


Sängen kallar efter ett sjukgymnastbesök och med en rinnande näsa och ett huvud som bultar av feber och värk.



Godnatt mina nära och kära, puss