Tell me what I want!

Nu är det beslutsångest a'la Mikaela.
Jag vill åka och skämma bort mig själv, bo på hotell och äta ngt gott.
Och sen unna mig en dag på birsta! Meeen, varför vill bara jag det.

Martin vill INTE till ikea och birsta, varfördådå kan man undra.
Nu när man har fått lön i vettig tid känner man ju att man kan unna sig lite shopping.
Ruumpa!


Förövrig så känns det som att förkylningen är lite bättre idag, vågar inte lita på att det är allergitabletterna som har hjälpt eller om det helt enkelt är så att förkylningen som är på väg bort.
Kanske båda har bidragit.

Nä nu ska jag plocka fram hundvalpsögonen och smöra in mig hos martin så jag får en resa till sundsvall!


Puss

True love


Ännu en dag har passerat.
Och mikaela har roat sig med att jobba, as usual!
Men dagen har gått ganska smärtfritt förbi. Även om jag inte känner mej helt hundra frisk. Huvudet bankar, febern bränner, halsen kliar och snoret rinner och täpper till omvarannat. Men vad gör det om hundra år då?

Dagens svåra fråga är, att göra en grönsaksoppa här hemma eller ta en vända till mor&far och få i sig en bit smörgåstårta.
Om jag hade varit hungrig och sugen på ngt hade allting varit mkt enklare, meeen så är inte fallet.

Känner iaf att jag längtar efter att få krypa ner i soffan med min älskade och bara vara! Kan helt utan konkurrens anses vara det bästa i världen!
Och sen måste jag även tillägga att min älskade svärmor fyller år, synd att vi inte är där och firar med henne idag. Men grattis på dej kära du!



I'm driving too fast, I'm driving too far


Ja, då var det fredag igen. 
Vart tar tiden vägen?

Jag började ett tag fundera på om jag var på väg in i någon 20årskris. Meeen, jag har insett att det är lika för alla, vare sig om man är 20, 50, 34 eller 111 så går tiden otroligt fort. Sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna, månaderna, åren bara flyger förbi. Man saknar och man ser framåt. Inget man kan göra ngt åt heller. Det är bara som det är. 

Men vad gör det om hundra år då?



Man gör nog bäst att leva i nuet, man vet aldrig vad som händer och man ska aldrig ta ngt för givet. 



Who says..



Ja, vem säger..

Det är helt otroligt vad tankarna flyger omkring i mitt huvud. Inte negativa tankar, oftast. Men det är ändå en salig röra därinne.
Usch och fy, jag har insett att jag håller på att bli vuxen, på riktigt.
Den dagen då man inser att allt som "mamma fixat" gör man helt plötsligt själv, helt på egen hand. Utan någons hjälp.
Hur gick det till?
Jobba, tjäna egna pengar och dvs försörja sig själv, betala räkningar, handla föda, boka & avboka och fixa med doktorer, tandläkare, sjukgymnaster, advokater, försäkringskassan och allt vad man kan komma på.
Och nu när jag får allt nerskrivet framför mig känner jag mig ännu mer vuxen. Nä, nu är det bäst att sluta innan jag blir alltför stursk!


Sängen kallar efter ett sjukgymnastbesök och med en rinnande näsa och ett huvud som bultar av feber och värk.



Godnatt mina nära och kära, puss


Startover



Det kan vara så himla skönt att bara få börja om.
Även om det bara är en simpel blogg, utan ngt seciellt innehåll. Så kan man må så bra av att bara få känslan av att gå vidare, meen. Det är ju bara för en stund, för minnena kan man inte lägga ifrån sig.
Men i vilket fall så är det här början på ngt nytt.
Ngt bra!
Så enjoy!

RSS 2.0